Bara sanningen

Jag vill inte försköna något, inte heller överdriva. Jag vill bara visa verkligheten som den är.
Trött och blek, nästan grå. Två rödgråtna ögon harmoniserar bra med de mörka påsarna som finns under dem. Säkert 25 kilo övervikt som inte bara satt sig runt midjan, på röven, låren och armarna utan gör sig även påmind i mitt numera klotrunda ansikte. ”Månansikte” har jag läst att dom kallar det, en av kortisonets trevliga biverkningar. Men jag ska inte bara skylla på medicinerna. Jag tror att allt jag stoppar i munnen hjälper mig att hålla ångesten på avstånd, iallafall för stunden. Fördelen med att vara så här fet är att folk jag inte känner lika gärna kan få tro att jag är gravid. För det är så det ser ut, på magen iallafall. På mitt rakade huvud börjar det bli glest mellan stråna, fläckvis och mest framtill.
Jag känner mig som odjuret i en känd film och börjar tvivla på att jag någonsin kommer att hitta tillbaka till den jag en gång var så jag kan lika gärna äta lite till choklad. Jag ångrar det bara när jag möter någon jag känner, för då skäms jag. För hur jag ser ut.

Värst är att jag gruvar mig för Axels dop som stundar. Börjar ångra att jag redan skickat ut inbjudningskorten. Jag bävar för att behöva klä ut mig i peruk och jag gruvar mig för alla bilder som ska tas. Och ännu mer ledsen är jag för att mitt älskade barn ska behöva se på sina dopkort när han blir äldre, dom som hans flintskalliga feta morsa förstörde.

Det var inte såhär det skulle bli, det var inte såhär det skulle kännas.

Halvvägs

Min kavaljer är på plats med dagens dos gift. Funderar på att be dem plocka bort den röda påsen tills det är dags för den att entra mina kärl. Den vidriga färgen får mig att må illa.
Vi har kommit till behandling nr 6 av 12 så när den här dagen är förbi har vi gjort hälften. Jag börjar känna mig sliten i kroppen och ännu mer i själen.

Mina fina vänner

Kärt återseende x2. I helgen fick vi besök av Stina och igår kom Carola hela vägen från Älvdalen med sina två fina döttrar. Båda två är gamla skolkamrater från studietiden i Orsa och båda två träffar jag allt för sällan.

Det är jag som är Axel

När min mamma tar fram kameran, då tar jag fram tungan /Axel, snart 5 månader

Aldrig utan min son

Jag säger ”aldrig utan min son” och han säger ”aldrig utan min Ruben

Premiär x2

Första gången på nyöppnade Ikea och första gången i sittdelen på vagnen. Daniel hoppas på att jag inte har fått mersmak för det förstnämnda och jag hoppas på att Axel inte fått mersmak för det andra. Nu när vi provat så vet jag att jag vill ha honom som min lilla bebis ett tag till.

Ikväll gör vi det enkelt för oss och köper hem chinamat.

Fantastiskt god middag

Gjorde en gudomligt god pastasås på resterna av fläskytterfilén från igår. Och så lyxade vi till det med ett glas rött. Nu ska vi fortsätta njuta av den här lördagen med ost och kex och ett glas vin till.

Massage för dom små

Babymassage med 5 st 5-månaders är underhållande. Massage var väl det föräldrarna ägnade sig minst åt.

När vi kom hem gjorde vi något som man absolut inte talar om för BVC-sköterskan. Vi smakade på sockerkakssmeten och det var grejer det. Att svälja utan att kvälja var plötsligt inte längre något problem.

Är det nu man ska fira?

Det ringde från dolt nummer på förmiddagen. En glad och positiv doktor på andra sidan linjen. Tveksamheten i min ljumske är inget jag behöver oroa mig över mer för i Uppsala har man beslutat att det inte är hodgkins. Jag har alltså inga tumörer i lymfkörtlarna i min vänstra ljumske och jag antar att det är nu jag borde vara glad, lycklig och sorglös. Skrika hurra och ringa alla jag känner för att tala om att jag är fri från min cancer.
Men jag är inte glad och jag känner mig inte alls lycklig. Jag har sällan känt mig så ledsen som jag gör idag. Så tom och så otacksam.

Aquanova

Axels första dag på Aquanova och han verkar gilla det. Och dagen till ära har han inte bajjat på morgonen som han alltid gör annars. Kevin har en kompis med sig, Albin, och dom har så kul så att dom är svåra att fånga på bild

Mina badpojkar

Axel i sina första badbyxor från Littlephant.